Familj har vi idag, Liam vaknade igår då jag skulle rätta till honom då han låg så konstigt i sängen, han vägrade somna om och klockan var strax efter 00.00 så jag var ganska trött och orkade inte försöka mer, jag tog in honom till våran säng där han låg och pyssla en bra stund men somnade tillslut. Men det var inte så att han skulle ligga still då han sov, han kasta sig från ena sidan till den andra, kröp upp och ner osv, Trodde att han var vaken men när man pratade och kollade på honom så insåg jag att han sov , antar att han drömde nått knasigt eller så låg han helt enkelt bara väldigt illa, haha, Inte kunde jag somna i allt detta gnoande heller, Klockan tickade ju på och jag lyckades tillslut somna, men vaknade med flera mellanrum för att man var orolig att man skulle rulla över honom eller att han skulle krypa och ramla ner . Det där kommer inte hända speciellt ofta det kan ja ju säga, Visst är det supermysigt när de små sötisarna ligger still och tyst men all denna oro också att man ska slänga armen på, att han ska ramla ner eller något det gör det bara jobbigt, Förstår inte de som har barnen i föräldrars säng natt efter natt, Måste ju vara fruktansvärt jobbigt även om det kan vara mysigt ibland. Nä Liam får här efter sova i sin säng som han gjort varje natt, Förutom den allra första veckan vill säga då vi kom hem med honom från bb :P Men han är så duktig och sover så bra i sin säng i sitt rum så nu är jag bara glad att vi bara hade honom hos oss första dagarna för nu har han lärt sig att det är i hans säng  han ska sova :)
Man får inte ge upp helt enkelt !

Han ligger just nu och sover, somnade strax efter 10.30, Milo ligger också och sover , han somnade vid 10.00 så nu ska väl jag också gå och vila en stund efter en jobbig natt, Så att man kanske orkar gå ut en sväng sen med grabbarna.

   Sep 09                                         Feb 09

 

Varför ska det vara så jobbigt, Nu har jag försökt så gott som det går men jag orkar inte längre gå runt och låtsas, Det är inte såhär det ska vara och varför ska jag behöva gå och må dåligt över det ? Det jobbiga är att många förstår inte hur illa och jobbigt jag tycker att det är, det skrattas bort osv. Alla gör ju sina val och antar att det inte är såhär de vill ha det mellan oss men hade man tänkt efter lite så hade man kunnat ana att det skulle bli såhär också. Det jobbiga är att jag måste kämpa på för Liam´s skull.  Som känns som ett MÅSTE <3  Så svårt att gå runt och vara trevlig och glad när jag bara egentligen skulle vilja vrida tillbaka tiden och att det aldrig hänt, Det har förstört så mycket och nu ska det vara såhär hela livet, Hur ska jag kunna vänja mig vid tanken ? Hur mycket jag än skulle vilja så går det inte för att jag tycker det är helt fel !
Tänk om man vore så stark att man bara skull kunna skita i det, sluta tänka på det och tycka att allt bara var bra istället ?! Tyvärr så är jag inte det !





Skönt att få ur sig lite tankar även om kanske ingen förstår